tisdag 18 september 2012

We owned the night

Tog precis en lång varm dusch och funderade över; varför bloggar jag?
Kom fram till tre anledningar:
1.Jag tänker för mycket och det är skönt för mig själv att bli av med lite tankar dumpa tankarna någonstans
2.För att folk (eller ni som faktiskt tar er tid att läsa denna blogg ska få reda på vad jag gör om dagarna.
3. Jag har länge velat bli komiker/känner ett behov av att få folk att skratta (haha även om det inte alltid framgår).


Men nu har jag mycket på hjärnan och tänkte skriva ned dumpa av mig lite. Men för Din skull ska jag ha underrubriker så kan du själv läsa de texter du tycker verkar intressanta och roliga, bra va?


Prickigt
Har aldrig känt mig som en prickig tjej även om jag själv är prickig men nu har jag alltså gått och blivit med prickar. Mina skor, tröja, duschdraperi och paraply.Se där sådant där kan komma plötsligt så var försiktig.

Jobb x 2
Vet inte var jag ska börja men idag kan vi säga inte har varit min dag precis som halva lördagen. Jag behöver inte vara perfekt, kunna allt, vara trevligast men måste jag göra bort mig, ta sönder saker och skämmas över vad jag gjort? Ja tydligen tycker Universum att det är bra att jag möter motgångar. Och jag har blivit bättre på att hantera dem choklad och Fame TV-serien i soffan istället för ihopbrytning på toaletten. Men annars måste jag säga att jag trivs förvånansvärt bra på jobben.

Läsa, böcker, beroende
Har läst ganska mycket på senaste tiden. Idag läste jag ut boken jag köpte på ICA igår. Det finns ingen bokhandel i Oxelösund. Läs förra meningen igen. Jag vet. Helt sjukt. Så nu har jag fått börja med lättare grejer som rosa pocketböcker på ICA.

Kärlek?, dagdrömmeri,tåg del 1
Jag gillar tåg. De är mysiga och man ser det vackra landskapet utanför. Men nu ska jag berätta om en händelse och lite dagdrömmer jag var med om i fredags ok ganska mycket dagdrömmeri.
För att ta mig hemhem behöver jag först sitta på en buss i ca 30 minuter. Dessa 30 minuter är en ständig press för mina nerver för om bussen blir sen missar jag tåget. Därför sitter jag nervöst med mobilen inställd på google maps för att se hur många minuter det tar för bussen att ta sig sträckan till tågstationen.
När jag väl kom fram i fredags efter 34 min ständig stress var jag inte bara förvirrad utan också lättnad och nästan lite lullig. När jag kliver av bussen vid tågstationen får jag ögonkontakt med en kille, Jag glor väl lite väl mycket så det var nog därför han kollade på mig. Han var så söt? snygg? jag vet inte jag bara föll för han och hans indie-stil direkt.
Sedan springer jag in i stationshuset för att se från vilket spår tåget går från. Vilket är onödigt eftersom alla tåg går i princip från spår 6 och om inte spår 5 som ligger 1 m därifrån. Han låt oss kalla honom Carl (från the Boat that Rocked) går en annan väg men är på väg till spåret. Vi får ögonkontakt igen. Jag går bakom honom och känner mig halvt som en stalker.
Sedan dummpar jag min 70 kg tunga väska på en bänk. Han går runt bänken framför mig ögonkontakt nästan som om han vill säga nåt kanske "ursäkta nu får det räcka sluta stirra". Jag blir nervös tar upp mobilen byter låt på spotify och går in på facebook.
Han sätter sig på bänken bakom mig. Tåget kommer, jag går på men vågar inte kolla bakåt. Har ingen aning om han gick på samma tåg.
Nu fortsätter mitt dagdrömmer...
Han går efter mig, sätter sig bredvid mig, ler sitt gulliga leende. Vi pratar på om våra drömmar jag om hur jag ska bli en framgångsrik ingenjör/ekonom som tänker på miljön och alla orättvisor i världen som på sidan av driver ett eget café och på fritiden deltar i arkeologiutgrävningar, filminspelningar och dansföreställningar. Han om hur han är en omtyckt barnläkare som inte behöver jobba övertid och som skriver dikter på Starbucks (ja typ) på fritiden och spelar sin indiemusik på mysiga irländska pubar och hälsar på sin by i Spanien där han växte upp. Gud vad är det för fel på mig? Aja jag älskar tåg i alla fall

Kärlek?, dagdrömmeri,buss del 2
Haha du trodde att det var slut? Icke då. I söndags när jag åkte hem lyssnade jag på radio på Spotify country bara för att alla coola killar på bussen spelade hiphop. Då kom Lady Antebellums We Owned the Night på. Lyssna på texten och gissa vad jag tänkte på.

Tell me have you ever wanted
Someone so much it hurts?
Your lips keep trying to speak
But you just can't find the words
Well I had this dream once;
I held it in my hands

She was the purest beauty
But not the common kind
She had a way about her
That made you feel alive
And for a moment
You made the world stand still


Ok nu har jag fått ur mig det här och kan gå vidare med mitt liv men visst är det kul och underligt hur mycket en person kan påverka en utan att man träffats. Han kanske i själva verket är värsta skitstöveln.


Nu har jag skrivit massor, kommentera gärna vad (snällt) ni tycker är roligast och intressant att läsa om.

Puss hej!

Hanna

1 kommentar:

  1. hahaha sen glömde jag bort att jag döpt honom til Carl...

    SvaraRadera